Kategori: privatblogg

AS:s första kamrater i häktet som trakasserade fel kvinna

Kvinna som var naken i en cell medan vakter tittade in genom titthålet och kommenterade (och det står inte vad de kommenterade, tonen är lite att de kommenterade hennes celluliter, men jag gissar ju att de kommenterade hur de skulle våldta henne)

Förhörsledare ropar in en stenografist för att förhöra en ung grabb, hon visar sig va söt så han tar sig friheter inför grabben nästan som om han inte räknades som en människa. Vem mer räknas inte som människa här?

Också nån av de ljusblåa som tvångsgifter sig med en kvinna som redan har en pojkvän (under hot) och hon skriver brev till sin käreste och sedan tar livet av sig.

(Det var nån mer episod där i samband med de två ovan, också nån make inblandad)

Gruppvåldtäkt i transportbil, kvinnan blir sedan rånad. Hon hamnade i bilen då hon blev anklagad för att skolka från jobbet av en man som hon nobbat. Hon får fem år.

Gulag-befäl tvingar kvinnor att gå nakna framför dem för att hitta sexslavinnor.

Det här om försäkringskassan och MS var ju riktigt bra och hemskt såklart. Undrar hur det är att jobba på FK.

Har precis börjat läsa GULAG-arkipelagen. 36 sid in i kanske 1800 sidor hamnar Solzjenitsyn i sin första cell som han delar med tre stridsvagnssoldater som hamnat där för att sextrakasserat två kvinnor varav en var en befälhavares fälthustru. Det sägs rakt ut att alla vet att hade kvinnorna varit tyskor hade man kunnat våldta dem och döda dem sen och det hade närmast setts som positivt. Hade de varit polskor hade man i alla fall fått trakassera ifred. Men nu åkte de fast.

Jag tycker det är intressant då allt det här sägs rakt ut och det är ju ett väldigt modernt resonemang där man pratar om ”rätt” och ”fel” våldtäktsoffer. Inom den moderna feministiska diskursen är det här en typisk illustration för rättssystemets godtycklighet och ojämlikhet gentemot offer. I boken blir det snarare illustration av systemets orättvisa och godtycklighet gentemot förövare (som SÅKLART också är offer då just rättssystemet i det fallet är ju…)

Nu hade jag en tanke att detta att stoltsera med att man är sapiosexuell är byggt på idén att sexualitet är det som säger vem man faktiskt på riktigt är och inte vilka man vill knulla med. Fortfarande så korkat att stoltsera med att man vill knulla med smarta, inte att man vill prata med smarta.

Alla kategorier bäst på bibblan – Titel: Ubåt; Kategori: Ubåtar.

Det är uttalat och uttryckligt att de roar sig åt uppbyggliga värdeordstexter som finns om ubåtar. Det citeras i stora stycken i boken, de tar fram och roar sig under färden. När Staffan Stolpskott skrev en text om Sovjet baserat på sin frus kompisar (har han slutat med det eller slipper jag det numera?) skrev han en gång om att folk garvade åt femårsplaner för att de var tomma ord och orealistiska, och det låter verkligen som om han aldrig sett ett företag ha konferensdagar om hur bra det ska gå i Q4 och att våra värdeord är GRIT. Och exakt exakt det sitter de och gör i Ubåt. Det är LITE upplockat i filmen, men inte i nya serien. Boken skildrar mycket toalettbekymmer (man VILL ju veta om Triton funkar på 280 m djup och NEJ)(och det känns aldrig EDGY som i fakking De välvilliga som jag alltmer vill reklamera) och bordellsnack och ganska detaljerat snack om sex (faktiskt rätt kul för mig som specialintresse), och mycket DOFT så jag tänkt mycket på ruttnande citroner, och fler döda/i sjönöd.

Buccheim tyckte ju att filmen var glorifierande. Jag tänker ju på äkta och så förmedlas äkta i filmen och serien relativt boken.

Filmen: Fnysa åt ideologi, folk odlar skägg, störtbra smink, spännande genom TYST och INGET HÄNDER

Serien: Folk pratar sex

Båda: Scenen med snubben som springer ut från klosetten med byxorna nere

Simone dök upp. Jahapp.

Bra bok, filmen är ETT MÄSTERVERK i genren filmer som handlar om en sak såtteh

Läst klart De välvilliga. Väldigt snubbig bok. Jag gillar ju verkligen snubbig när det är våld, jag gillar verkligen inte snubbig när det är sex. Så mycket anus, så inte intresserad. Också för all del, om man ska prata avföring så mycket så borde man ju vara mer målande?

Fantastiska skildringar av Krim och Kaukasien! Läste och göttade mig i att alla snubbar jag känner som pratat om boken har ingen relation till orterna, orden och maten. Det var ju också givande att ha vart i Volgograd nyligen. Gottade mig en del i att snubbkompisar som läst den måste tyckt allt detta ät obegripligt och exotiskt och inte som typ Södertälje. Men ja, blev omedelbart sugen på att resa i Krim/Kaukasien och styr ju upp det nu. Hade inte reflekterat över att kinzjal är nån form av dialekt. Blev störd när de sa att det fanns en izba i en stanitsa, men byn slutade med -o och vad ju vid Stalingrad så det var väl ingen stanitsa utan en selo, och Littell fuckade upp med lokalprägel. Men ja, otroligt resesug efter första halvan, hjältestaden Sevastopol här kommer jag.

Jag ska ju tänka på arbete nu. Har tänkt på hur sexskildringar i litteratur används inte för att skildra sex utan skildra hur personen är, skildras arbete på det sättet? Det är ju väldigt mycket arbete i den här romanen överlag (min bästa genre: skönlitteratur om dålig arbetsmiljö). Är det så arbete används i skönlitteratur överlag, eller är arbete vad man är i sig, som i ”vem är du”=vad är ditt yrke? Också såklart hela grejen med att han ska få fångar att arbeta och hela systemet är riggat för att det ska gå dåligt, ca som personalpolitiken inom vården eller f ö branscher där arbetskraft är annu mer slit och släng. Utom såklart att ingen personal är slit och släng, alla ska läras upp, ännu mer i dagens samhälle där allt är så avancerat, men i vården t ex är det ju så uppenbart att det inte är slit och släng men ändå så envisas folk.

Jag är otroligt provocerad över att JBP inte uttalat sig om boken, för den känns som nåt som han skulle kunna kalla för EN AV SIN TIDS STÖRSTA ROMANER OM ATT VARA MÄNNISKA I TOTALITÄR STAT. Hittade dock detta.

Höll SalStal hot/potential.

Män pratar kärnvapen och politik, kvinnor pratar hot i heterosex. Det är lite som det Neil Gaiman sa om att barn lever med monster under sängen, att kvinnor lever i en konstant hotfull värld, vilket kanske leder till att man inte är lika rädd när det väl blir mer aktivt farligt? Fascinerande när en man (?) började prata om att man inte ska förklara nej, kvinnorna (jag) sa att närå nej räcker inte man kan behöva säga ”nej, jag har pojkvän” och mannen började prata om att det är skillnad på upplevd fara och faktisk fara SOM OM VI INTE HADE PRATAT METOO I EN HALVTIMME INNAN. Man måste ju jobba hårt på att inte se att den typen av utsatthet inte är teoretisk utan upplevd för många.

Vi kom inte in så mycket på traumatic growth, intressant tanke dock, och sambandet att lagom traumaskada innebär maximal utveckling, sen planar vinsten ut.

Att vara skyddad av nån annans våldspotential, H berättade om att hon kunde härja som ung tjej pga hade en skräckinjagande bror, sedan att unga nu inte är rädda för polisen och terroriserar och stjäl och man nu känner sig otrygg utan statens våldsmonopol i ryggen.

Religion blev det mycket snack om. Tänker på JBP:s grej med att religionen ramade in att man måste offra för att få. Religionen abstraherar hot/potential så att man kan förhålla sig till att man inte får belöning eller bestraffning varje gång man trycker på knappen. Jag är fortfarande shook över hur gud GOTTAR sig i dissigheter i Jeremia.

Det påtagliga fysiska i hot som känns, typ att sommaren var så varm och man såg konsekvenserna. Greta Thunberg kanske inte hade lyckats utan den varma sommaren?

Glasnost är Sovjets #metoo