Blogg

Vänskapstips 5 -mixa civilstatus

Donald_Trump,_Barack_Obama,_Melania_Trump,_Michelle_Obama_at_U.S._Capitol_01-20-17Och så fortsätter vi med att strössla runt med vänskapstips inför kursen i vänskap för vuxna (i Stockholm). Gå den för mer utförlig genomgång, och du får rabatt fram till tredje advent, men det vet ni alla redan, nu kör vi.

När man bor tätt inpå varandra i ett litet samhälle blir det ganska naturligt att man umgås med personer i olika åldrar, med olika livsval, på olika platser i livet. Att du och din treåring ofta möter grannen som har små barn och familj, men också din fjortonåriga kusin som inte har några barn alls men leker med treåringen och pratar med dig om sådant som händer i hans liv. Idag har vi ofta mer valmöjligheter och mindre naturligt umgänge med olika människor, och ofta väljer vi att bara umgås med personer i samma situation som oss själva – och det är inte enbart positivt. Hur många föräldrar har man inte hört beklaga sig över att livet med barn är stressigt och instängt, att det enda man pratar om är mjölkstockning, barnprogram och sina vänners ungar. Allt samtidigt som att det finns mer eller mindre frivilligt barnfria personer i familjen eller vänkretsen som faktiskt skulle uppskatta att komma närmare barnfamiljen, avlasta, göra sällskap, och få en närmare relation till både barnen och föräldrarna. Att dessa människor också skulle utgöra en del av barnens liv skulle i ett mindre och närmare samhälle vara naturligt, men är idag för många otänkbart.

Det sägs att vännerna numera ersätter släkten, att bröllop tidigare var ett tillfälle för två släkter att mötas, men numera är en fest där framför allt vänner är bjudna. Vi bygger idag sammanhang och storfamiljer grundat på relationer vi själva valt i vuxen ålder. Man kan tycka olika om att det är bra eller dåligt, men kan någonstans också landa i att det kanske framför allt är nödvändigt i en värld där vi inte stannar kvar i samma lilla krets som vi föddes in i. Än så länge verkar det för många uppstå en glapp vid barnfamiljebildande, och vänsläkten släpps inte in till kärnfamiljen. Det kan på ett sätt kännas tryggt och kontrollerat, men också ensamt, stressigt och monotont. Likaså som de barnlösa kan uppskatta friheten, men också känna sig ensamma och utestängda.

Och det börjar långt innan barnen. Hur många har inte vittnat om hur svårt det är att bli singel i ett sammanhang där ens sociala umgänge bygger på parmiddagar? På något sätt hamnar man i en bubbla där man blir inbjuden parvis, och blir man ensam så blir man inte längre tillfrågad om middag hos robertochemma. Plötsligt har du förlorat inte bara din partner, ett gemensamt hem och katten, utan även dina vänner och social samvaro.

Och helt ärligt, om du tidigare slutade bjuda in Oskar när han och Vanja gjort slut så har du inte ens rätt att klaga. Däremot har du ett utmärkt tillfälle att tacka livet för en värdefull läxa.

Många människor trivs med sociala bubblor och att ha ett homogent umgänge. Men för andra innebär den ensamhet, obehag och stress – oavsett om man befinner sig på insidan av par- och barnvärlden eller utanför.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s