När jag häromveckan gick genom senaste årens forskning kring flersamhet sprang jag på en studie med titeln ”Which Partners Are More Human? Monogamy Matters More than Sexual Orientation for Dehumanization in Three European Countries”. Studien undersökte hur personer i Italien, Kroatien och Portugal tillskrev olika känslor till personer i korta berättelser. Man ville undersöka om respondenternas svar påverkades av huruvida berättelserna handlade om personer i samkönade eller könsblandade relationer, samt monogama eller ickemonogama relationer.
Teorin man jobbade med är att man skiljer på primärkänslor som såväl människor som djur kan ha och sekundärkänslor som är mer specifikt mänskliga. Primärkänslor är enklare, ilska till exempel. Sekundärkänslor är mer komplexa, som svartsjuka och romantisk kärlek. Det tänkte forskarna kunna använda för att studera hur mänskliga man uppfattar olika personer. Tanken är att det finns två olika sätt att avhumanisera en person eller gupp på, som man kan koppla till primär- och sekundärkänslor. Ett sätt att avhumanisera är att tillskriva personen eller gruppen lägre tillgång till komplexa, unikt mänskliga känslor. Det andra sättet är att tillskriva personen eller gruppen fler enkla, mer djuriska, känslor.
Resultatet blev att respondenter tillskrev straighta och homosexuella lika mycket av de båda känslotyperna. Däremot tillskrevs monogama mindre primära (”djuriska”) känslor och mer sekundära (”mänskliga”) känslor. Det innebär inte att flersamma förföljs och diskrimineras mer än homosexuella, men forskarna menar att fördomarna kanske byggs på en annan mekanism. Och oavsett så är det tyvärr helt i linje med vår kunskap om att det finns fördomar och negativ syn på flersamhet som flersamma kan drabbas av.
Jag skulle inte gå in på en studie så detaljerat om det inte var för att titeln påminde mig om något. Först tänkte jag att det här med avhumanisering lät hårt, men också teoretiskt. Sen mindes jag en gång som just de orden användes kring mina relationer i annars mycket feelgoodiga Aftonbladet Wellness TV. Detta är hösten 2013 och så lät den relevanta delen.
[Diskussion om ifall jag kan få ”det lilla stinget i hjärtat” om min partner går och blir nykär i en annan och jag säger att ja, det kan man ju alltid]
Jessica Folcker: Men det är ju skönt att höra, men verkligen. [Du får det att låta?] väldigt enkelt ju, att man kan ha flera och ändå tycka det är okej. Men då är det ju skönt att höra att du är ju ändå typ mänsklig [gör citattecken med fingrarna] eller vad man ska kalla det, för du har känslor. Att det kan göra ont även i ditt hjärta när din pojke… pojkvän, blir nykär i nån annan.
Tanja Suhinina: Eller för att det…
JF: Det låter lite sunt i alla fall. Annars låter det som att du är ganska avtrubbad känslomässigt, om du förstår vad jag menar.
TS: Oj, det där var ganska elakt sagt.
JF: Neeeej! Nej nej!
Plötsligt är det här teoretiska inte så teoretiskt. Plötsligt är det tydligt att det i modern tid har setts som oproblematiskt att ifrågasätta någons mänsklighet i mysteve eftersom personen inte är monogam. Och att koppla denna mänsklighet till just känslor.
Tanja Suhinina 