För ett tag sedan kom det en studie som visar att kvinnor i relationer med män blir mindre stressade om relationen är jämställd. Det har följts av en offentlig diskussion där man lyfter fram vikten av att ha en jämställd partner. Man ska ställa krav, såväl när man inleder en relation som under relationens gång. När man söker man ska man söka en man som är jämställd, och är man redan i relation ska man ställa krav på att hushållet drivs lika mycket av alla inblandade vuxna. Och visst, jämställd partner är bättre än en ojämställd, men fokuset på jämställda snubbar som lösning på livets stress kan också bli en heterofälla där man lägger ned otroligt mycket tid och energi på att hitta (och behålla) rätt karl. En ganska traditionell och knappast befriande kvinnosyssla.
När man råder kvinnor att hitta jämställda män behöver man nog vara väldigt medveten om att ett krav är inte värt något om man inte är beredd att stå upp för det. I just det här sammanhanget innebär det i klartext att det nog faktiskt inte finns så många jämställda män att de räcker till alla. Att stå på sig med jämställdhetskravet innebär att man tar risken att bli utan partner. Men det behöver som tur är inte vara något dåligt.
Det bästa rådet jag kan ge kvinnor som läst om studien och funderar på en jämställd vardag är att jämställd man är bra, men det viktigaste man kan göra är att fokusera på, nära och odla andra relationer än de med manliga partners. Så att du slipper pausa hela livet medan du jagar efter den rätte som ser dammråttorna lika bra som du. Så att du slipper vara beroende av den personen när ni får barn och det visar sig att alla jämställda planer var ett luftslott som inte höll för en levande liten människa. Odla relationer med vänner, med familj, fastrar och mostrar och kollegor som kan bli en del av din vardag, som du kan stötta och som kan stötta dig.
Nu tänker man kanske att det är orealistiskt att ens vänner och kollegor skulle ta blöjbyten, veckohandling och att gå ut med hundarna när man jobbar sent. Men det är lika realistiskt som att det skulle finnas jämställda män till alla kvinnor som önskar sig det. Och vad verkligen är realistiskt är att vi skulle ha fler och starkare sociala nätverk om kvinnor i stort omfördelade tid och energi från parrelationer med män till relationer med vänner, familj och bekanta. Stressfällan kommer att finnas kvar så länge vi köper premissen att heteroparrelation är en förutsättning för ett fullvärdigt vuxenliv.
En reaktion till “Odla andra relationer än den med partnern”