Lördagen 18 maj håller jag en workshop i att öppna upp relationer. Närmaste veckorna på bloggen kommer jag därför att bjuda på några smakprov från det som deltagarna kommer att få jobba med. Just steget som beskrivs i dagens inlägg kommer nog deltagarna redan vara förbi, för det ska handla om hur man kan berätta för sin partner att man vill öppna upp.
”Jag och Johan har varit tillsammans i sju år. Jag tror verkligen att han är mannen i mitt liv, jag älskar honom och vi har väldigt kul ihop. För ett par år sedan fick jag en vän som levde i ett öppet förhållande, och först tänkte jag att det var lite underligt, men ju mer jag har tänkt på det desto mer förstår jag att det skulle passa mig utmärkt. När jag ser på mina tidigare relationer förstår jag att det var det som saknades. Nu är jag orolig att jag och Johan kommer sluta som mina tidigare förhållanden, och jag känner allt mer att jag verkligen vill leva i öppet förhållande med min drömman. Men hur ska jag förklara det för Johan utan att han blir sårad? – Karin”
Det här är en av de vanligaste frågorna jag får om att börja leva ickemonogamt. Det är en sak att inleda en relation med tydlig önskan om öppenhet, det är något helt annat att komma fram till det under pågående monogamt förhållande. Många kan känna igen sig i Karins vånda, och för många monogama kan ett sådant samtal komma som en smärtsam chock. Så vad ska Karin göra?
Det smärtfria sättet finns inte
En jobbig men förhoppningsvis förlösande insikt är att det nog inte finns något sätt att berätta om det här som inte åtminstone inledningsvis väcker jobbiga känslor hos Johan. Det här är en typisk situation där det bästa är det godas fiende. I jakten på det perfekta smärtfria sättet att ta upp ett jobbigt ämne går Karin och lider i tystnad. Risken är stor att det slutar med att allt kommer upp i en laddad situation när Karin inte längre kan hålla tillbaka, och det kommer sannolikt inte bli en särskilt trevlig situation för någon. Hade det funnits ett sätt att ta upp det utan att riskera att såra Johan hade Karin redan gjort det. Det Karin behöver göra är att ge upp tanken på att samtalet blir smärtfritt, och istället fundera på hur hon kan förmedla sina tankar så skonsamt som möjligt.
Hur kan Johan tänkas reagera
Är man i Karins sits kan det vara skönt att ha en uppfattning om hur Johan förhåller sig till hela idén om att inte vara monogam. Karin kan fundera på Johans tidigare relationer, har det funnits någon period där han levde mer öppet? Karin kan också fundera på hur Johan reagerar på ickemonogami när det handlar om någon annan. Vad säger han om Karins kompis som lever i ett öppet förhållande? Hur reagerar han när han ser en öppnare relation på teve eller läser om det i en tidning? Dyker frågan inte upp av sig själv kan Karin se till att ta upp ämnet i någon oladdad situation som uppenbart inte handlar om hennes och Johans förhållande, och se vad han har att säga. Reaktionen kan ge vägledning till hur Johan kan tänka kring sitt eget förhållande, men såväl ”det låter härligt!” som ”aldrig i livet!” kan vara snabba ogenomtänkta repliker snarare än vad Johan skulle tänka nä han tvingades fundera över frågan på allvar.
Hur vill Johan ha sina dåliga nyheter?
Vissa människor föredrar att rycka bort plåstret direkt, andra vill ta det långsamt och vänja sig vid förändring steg för steg innan de går vidare. Karin har känt Johan i många år och kan sitta på mycket information om hur hon ska förpacka sina funderingar på ett sätt som Johan har lättast att ta. Kommer Johan uppskatta om hon väntar ut den stressiga perioden på jobbet, eller vill han tvärtom veta så fort som möjligt och blir sårad om hon håller en stor hemlighet länge? Föredrar Johan att få det i ett brev som han hinner tänka genom, eller är det lika bra att avsätta en helg för ett långt känslofyllt samtal om förhållandet?
Vad ska man säga?
Jag vet inte hur många gånger jag suttit med klienter som fint och ärligt förklarat sin situation för att avsluta med ”jag vet inte vad jag ska säga”. Precis så är det i Karins fall. De få meningarna i berättelsen sammanfattar hennes situation väl, och släpper hon kravet att Johan absolut inte får bli sårad har hon ett redan formulerat budskap hon kan framföra. Det finns dock några punkter man kan vara extra noga med att lyfta när man tar första flersamhetssnacket med sin partner, eftersom det sannolikt är frågorna som kommer att väckas. I ett senare inlägg får ni hela listan!
Man kan behöva ta det här samtalet även i en redan öppen situation
Eftersom tvåsamhet och flersamhet inte är motpoler utan ligger på samma skala kan även personer i redan öppna relationer behöva hantera en liknande situation som Karin och Johan. Det kan exempelvis handla om att ett par som alltid haft sex med andra tillsammans ska kunna ha det var för sig, eller att en person i ett endast sexuella öppet förhållande vill kunna inleda kärleksrelationer med fler. Som vanligt är man aldrig ”säker” i livet. Relationer kan alltid förändras, förhandlas och omförhandlas.
Tanja Suhinina 