Öppna upp – snälla ord till dig som öppnar upp

På lördag håller jag i en workshop om att öppna upp relationer. Inför det blir det en liten uppvärmning här på bloggen. Idag tänkte jag lyfta de negativa känslorna den som öppnar upp kan känna till följd av monogaminormen och monogamismen – och hur man kan motarbeta dem.

Väldigt många guider om hur man öppnar upp ett förhållande (även – hittills – den här bloggserien) fokuserar mycket på känslorna hos den andre. Det har varit en självklarhet att vänta in den andre, välja tidpunkt för att ta upp frågan med omsorg och vara väldigt noga med att validera att man fortfarande vill ha sin partner ”trots” att man vill öppna upp. Det är bra att visa hänsyn, men bland alla välmenande tips är det också lätt att glömma bort att även den som vill öppna upp har känslor. Det här inlägget är riktat till dig som vill öppna upp ditt monogama förhållande i ett sammanhang där monogami är normen.

Det kommer inte bli rättvist

I en värld där monogami inte är normen hade din situation varit mycket lättare. Men du lever inte i den världen, och let’s be real, du kommer behöva ro motströms. Din partner kanske anser att det är rimligt att göra slut bara för att du ens föreslagit att öppna upp relationen. Din partners vänner kommer råda din partner att göra slut så fort minsta lilla jobbiga grej händer i er öppna relation (samtidigt som kämpiga monogama relationer anses vara värda att kämpa vidare i). Det kommer antas att om ni inte kommer överens så bör ni förbli monogama för annars är det taskigt mot din partner. Det kommer helt enkelt hända en massa stora och små situationer som grundas i att monogami anses vara grundläge för relationer och dessutom automatiskt överlägset andra relationsformer.

Har du gått mot samhällets normer tidigare kommer det här kännas bekant. Om det är första gången du tänker avvika från ett svenssonliv – grattis, du har blivit en av dem för vilka regnbågsflaggor svajar och mångfaldsdagar hålls.

Du har samma rätt till att välja relationsform som din partner

I ett monogamistiskt samhälle blir det lätt att krav på monogami anses vara rimligare än krav på öppenhet. Försök att inte falla i den fallgropen. Det finns exempelvis en idé om att man inte ska ställa ultimatum av typen ”öppna upp eller så blir det slut”. Vad man mer sällan nämner är att ”vara monogama eller så blir det slut” är exakt lika mycket ultimatum. Att öppna upp kan absolut orsaka jobbiga känslor för din partner, men att inte öppna upp leder till jobbiga känslor för dig. Om din partner säger att ni kanske kan öppna upp, men detta i någon sorts framtid där ett diffust villkor uppfylls kan du gå med på det – men att fortsätta monogamt till den dagen är inte att hålla det neutralt, det är att göra på din partners sätt. (Det är absolut rimligt att ge din partner lite tid, men inte för att det du föreslår är orimligt utan för att det är en omställning och tanken behöver sjunka in.)

Du är värd samma omtanke, förståelse, tålamod och hänsyn som din partner. Tyvärr kommer det nästan garanterat inte ses så av alla (se föregående rubrik). Desto viktigare är det att du kommer ihåg det. Du är värdefull. Du förtjänar inte att bli behandlad sämre bara för att du önskar dig relationer utanför normen.

Skaffa allierade

Har du några vänner som kan vara på din sida i det här? Det är riktigt bra att ha människor som påminner dig om att du inte är knäpp, att dina känslor och din vilja räknas. Det kan bli så att även dina närmaste vänner inte riktigt kan erbjuda stöd i den här situationen. Är hela tanken ny för dem kommer de kanske också behöva en invänjningsperiod. En vacker dag kommer de vara ett fantastiskt stöd i ditt öppna liv, men inte just nu. Om du inte har några tidigare bekanta som kan stötta dig – vänd dig till internet. Det finns Facebookgrupper där du är välkommen.

Player!

När man vill leva öppet kan man ibland bli anklagad för att vara vårdslös eller svinig. Vi vet förstås att det går utmärkt att vara svin både som flersam och som monogam, men många har fått för sig att flersamhet i sig är oansvarigt. För all del, rannsaka dig själv. Det är bra att då och då fundera på om ens beteende är okej. Men om dina handlingar inte är hänsynslösa, vårdslösa eller otrevliga så är du ju inget svin, åtminstone inte i egenskap av flersamhetssträvare. Då är det de anklagande personerna som är trångsynta fördomsfulla dömande puckon. Väldigt oklädsamt i dagens samhälle faktiskt.

Du krånglar inte till det, samhället krånglar till det

Flersamhet framställs ofta som något komplicerat, och det kan kännas så i början. Man kan tycka att det är enkelt att leva monogamt – man ba gör – medan det här du föreslår kräver att man läser böcker, går workshops, pratar med varandra och är med i Facebook-grupper. Men sanningen är att monogami också är krångligt, det är bara det att monogama har fått massvis med hjälp för att veta hur man gör. Sedan man var barn har man sett seriellt monogama par kring sig eller i media, man har fått monogamitips i Kamratposten, man har pratat monogami med kompisar, man har lyssnat på musik med monogama texter och läst om monogami i böcker. Det är klart att det känns mindre krångligt om man fått så mycket stöd i att leva monogamt. Tänk nu om man hade marinerats i samma mängd ickemonogami sedan barnsben. Tänk vad krångligt det hade varit att försöka lista ut hur man gör monogami om man skulle få för sig att sluta till relationer. Då hade man nog också behövt testa sig fram lite, läsa någon bok eller gå med i en facebookgrupp. Visst innebär flersamhet en del krångel, men det finns även krångel som är mer specifikt bunden till exklusiv tvåsamhet. Att flersamhet för många spontant känns mer komplicerat beror på att seriell monogami är normen, inte på att seriell monogami är enklare.