Lust som hunger, lust som aptit

Många, inklusive undertecknad jämför sex och sexualitet med mat och hunger. Det finns en del skillnader – medan mat är en förutsättning för att överleva är sex inte det. Det finns en del likheter – förutom överlevnad för individen och arten handlar såväl mat som sex om njutning, sociala band och identitet. Precis som med mat finns det nog en hel del nedärvt i vad vi attraheras av och hur vi vill ligga – men precis som med mat är allt detta också förpackat av kulturen omkring en. Sötma och fett signalerar att maten är energirik, och människor över hela jorden dras till det söta och feta, men exakt hur sötsakskulturen ser ut varierar mellan länderna, likaså ens preferenser. Många runtom i Sverige är mitt i någon form av januaribantning, men väldigt få av dessa skulle äta ister med bitsocker när sötsuget slår till.

Ett sammanhang där jag tycker matjämförelsen är bra är när man pratar om idén om att sexualiteten ska vara spontan för att vara äkta och autentisk. Spontan, äkta och autentisk är här positivt värderade. I det här sammanhanget är det finare att själv hitta en sexpraktik än att få idén från porren. I det här sammanhanget är det fel på ens sexualitet om man aldrig riktigt är spontant kåt, bara sådär när man går på stan. I det här sammanhanget kan man gå och vänta på att sexlivet bara ska återuppta sig självt efter förlossningen eller cancern. Jag gillar spontan sexualitet, men jag gillar inte att man ser den som finare.

Jag tänker att sexualitet ibland är som hunger. Att det är fysiskt obekvämt, att kroppen skriker efter något, att det faktiskt stillas när man får sin middag eller sin orgasm.

Jag tänker också att sexualitet ofta är som aptit. Något som inte bara handlar om att släcka ett behov utan snarare om att erfara en njutning, och där själva längtan är behaglig. När jag skriver det här är det några dagar kvar till nyårsfirande, och mina matintresserade vänner har haft ett möte där de planerat en meny som de skickat runt till oss övriga.Jag skulle aldrig själv lägga ned sådan energi på att planera en middag, men jag kan redan nu uppskatta att de förberett sig. Trots att jag inte alls är hungrig.

Mina matintresserade vänner följer matkonton på sociala media, har koll på häftiga restauranger och betalar för att få äta där, planerar resor efter matpreferenser och läser på om mat oavsett om de är hungriga eller ej. Även jag med ett påtagligt lägre matintresse känner igen mig i att fundera på vad jag blir sugen på innan jag är hungrig, handla och börja laga maten i tid. Aptiten kommer när jag ser ingredienserna, när jag känner dofterna, när jag minns hur något liknande smakar. När jag ser grytan puttra blir jag på alla sätt sugen att sätta i mig innehållet, och den önskan är äkta fast jag inte var det minsta sugen på mat när jag stod i kassan på Willys.

För något år sedan åt jag ljuvlig svärdfisk i Portugal. Jag minns fortfarande hur den såg ut och smakade och kändes. Jag njuter av minnet, jag längtar efter att uppleva något liknande igen – och ingen macka i hela världen skulle stilla den längtan. För mat, precis som sex, handlar inte bara om hunger.

Vad säger allt detta om sex? Jo, precis som att jag på nyårskvällen kommer njuta av den franskinspirerade menyn på ett helt fantastiskt sätt* så är även sexuell njutning äkta, autentisk och giltig även om den inte kom spontant. Och precis som med mat kan inspiration, planering och längtan vara en del av ens helt sanna sexualitet utan att på något sätt vara mindre fin än när man kastar sig över lunchen på ett dansläger.

*jag gissar bara, och kommer lägga till något mer i den här kommentaren** om det visar sig att mina vänner vart klåpare.

**det var mkt gott.