Vi lever i ett samhälle där man ständigt bombarderas med budskap om att man ska vilja förbättra allt. Inspireras av elitidrottare! Sätt upp mål! Bli intresserad av matlagning, och heminredning, och elektronik, och läs in dig på alla nya hudprodukter som kommer ut. Det är bra med valfrihet och möjligheter. Det är också fysiskt omöjligt att bli bäst på allt. Samtidigt finns det ett ideal att man som person vill utvecklas och vill ta vara på alla utvecklingsmöjligheterna som finns.
Jag jämförde tidigare mat och sex och jag tänkte stanna kvar vid den här jämförelsen. Trots att mat är en nödvändighet för att överleva (medan en individs sexhavande inte har samma laddning) kan vi oftast acceptera att människor har olika intresse för mat. Vissa ser mat som näring och är nöjda så länge de får i sig okej käk okej regelbundet. Andra har mat som ett stort intresse, väljer resmål utifrån matkultur, lägger ned stora summor på restauranger och ingredienser och utrustar sina kök med spännande verktyg de faktiskt använder. För det mesta är vi helt okej med att vissa äter för att leva och andra lever för att äta. Att vissa lagar och lägger upp fin mat om de så bara ska äta en snabb ensam frukost, medan andra tycker att Huel är den revolutionen de väntat på hela livet. Alla är olika.
Samtidigt ingår matintresse också i dagens ideal att vara en människa i ständig utveckling. Det finns viss social press på att man för ett vara en god individ ska vilja äta varierat, upptäcka nya smaker, laga nya rätter, köpa nya maskiner, bli en fena på näringsinnehåll, ha koll på nya trender och vara intresserad av att läsa om mat eller se på matlagningsprogram. För dem som dras med utan att egentligen njuta så mycket av mat leder det främst till dyra inköp, oöppnade kokböcker, dåligt samvete och vissnande rester av Linas matkasse i kylen. När jag möter patienter med stressproblematik, eller som upplever att de inte har tid att leva, jobbar vi ofta med att fånga upp livsstilsprojekt man hoppat på utan att egentligen få ut så mycket av det. När vi är klara har man kanske blivit ”dålig” på en del saker i livet, men lugnare och mer fokuserad på sådant som man faktiskt uppskattar.
Som psykolog och sexolog i offentligheten sysslar man mycket med att prata om hur människor kan bli bättre på saker och utvecklas. Jag bidrar såklart till det allmänrådande idealet att en god människa vill och bör utvecklas om utvecklingsmöjlighet finns. Den här bloggserien heter bättre sex, och vi har hittills pratat om utvecklingsmöjligheter, och jag menar att det alltid finns något som kan bli bättre. Men jag vill verkligen understryka att man ska inte behöva bli bättre på allt. Man ska få vara medioker på vissa saker. Man ska få va dålig på vissa saker. Man ska få leva ett liv som inte kretsar kring ständig förbättring.
För mig som sexolog är det viktigt att sex tas på allvar, och att ta sex på allvar innebär ofrånkomligen att erkänna att sex kan vara krävande och få bli nedprioriterat.
Det här inlägget är en del i januarikalender om bättre sex 2019. Följ mig gärna på Facebook och Instagram för mer interaktiv diskussion!
”….(att se) avhållsamheten inte som en brist utan som en tillgång. Ett sätt att hitta en annan sorts intimitet bortom den tillfälliga njutningen som orgasmen erbjuder, en intimitet med ett inte lika givet narrativ som erotiken eller romantiken. Ett tillfälle för kvinnor att finna inre ro, en chans att kasta oss in i våra liv och arbeten utan att bjuda hem den manliga blick som ständigt följer oss i världen. Avhållsamheten ligger bakom mig men tiden då jag avstod har rustat mig med en orubblig ömsinthet inför mitt eget lilla liv. All njutning behöver inte vara extatisk. Istället kan den vara stilla, en lågmäld glädje inför att arbeta ostört vid mitt skrivbord.”
Tone Schunnesson, författare
GillaGilla
Verkligen väldigt relevant citat!
GillaGilla