Det är inte elakt att vilja

Ni som följer mig på sociala media vet vad som händer när datumet blir tjugonånting – då ska jag faktiskt börja förhålla mig till att sex är något man ofta gör med partners. Men idag är det bara den nittonde, så idag ska vi fortsätta på spåret med vilja. Om du läste förra inlägget och tänkte att det som menades med vilja är lite odefinierat så hade du helt rätt. Det här är en kort lättsam bloggserie och man får sålla och sortera när det kommer till vilka detaljer man ska fokusera på. Så i dagens fall kommer vilja också vara luddigt, och flyta in i att vara sugen, och att vara kåt på, och att vilja att vilja. Poängen kvarstår dock att det kan vara bra att ta ett djupt andetag när du tänker att du är elak för att du vill eller inte vill något – och landa i att a girl can dream, det här med elakhet dyker upp först när du blandar in andra i drömuppfyllelse. Och det gäller andra med.

När man pratar om sex framställs (o)viljan i sig ibland som problematisk. Min partner är inte sugen på ge oralsex, det är taskigt av hen! Min partner är sugen på trekant, skandal! Min kille vill ha analsex jävla as! Min tjej vill inte ha analsex så orimligt! Jag vill [i princip vad som helst], är jag normal? Och ja, att bara ta upp att man skulle vilja öppna upp relationen är i många fall ett säkert sätt att få sig dumpad.

Både när jag sitter med klienter och när jag pratar med människor privat märker jag att personer ofta skuld- och skambelägger sig själva och andra för att de vill eller inte vill något. Som om själva önskemålen i sig vore avgörande för om man är en god människa. Det gäller inte bara sexuella önskemål, människor har en förmåga att skämmas över sin vilja till vad som helst, men det blir lätt extra mycket skam när sex är med i bilen. Det går förstås att tänka att själva viljan och oviljan i sig är något som gör en god eller ond, men jag håller inte med. Jag tror att du kommer att ha bättre sex om du tillåter dig att vilja det du vill och istället fokusera på vad du gör av den viljan. För om du hanterar det dåligt kan du både gå miste om det du önskar, och göra andra illa.

Jag tänker på det när jag läser trådar som den här. Att vilja ha analsex är inte taskigt eller elakt – det kan vara skönt och sexigt och även om man inte gjort det själv har man kanske råkat på lustretande skildringar. Att tvinga det på folk, att göra det mot uttalat ovilja, att försöka sig på det på sätt som inte är omtänksamma mot partnern – det är taskigt och elakt. Och nu är det ju inte synd om personerna som begår övergrepp, men det tål att påpekas att om man faktiskt vill få ass så sabbar man sina chanser genom att bete sig vårdslöst. Vill man blanda in andra i sin vilja behöver man ta hänsyn.

Jag tänker också på det när jag hör människor prata om att man inte har rätt att förvänta sig sex i en relation, och att det är fånigt att klaga på att man inte får sex i en annars fungerande relation. Har man ingått i en monogam relation där man bestämt att vara varandras enda partner, och om man inte längre vill ligga får man givetvis känna så. Det är inte taskigt att inte vilja. Men det ansvarsfulla i den situationen är också att äga sin ovilja och hantera dess konsekvenser för den andra inblandade. Även om man själv inte tycker sex är så viktigt så kan det vara så att ens partner prioriterar annorlunda.

Det kanske är relativt lätt att tillåta sig att vara accepterande kring egen vilja och ovilja – det är en lättnad att inte känna att man är dålig människa bara för att man vill nåt. Det kan vara svårare att minnas den inställningen när ens partner visar sig vilja (eller inte vilja!) något som inte är helt förenligt med vad man själv hade önskat sig.