Blogg

Inte ens monogama är monogama

svansjön
Svanar lyfts ofta fram som monogama förebilder, men om människor betedde sig som de skulle man inte kalla dem monogama. Men å andra sidan är monogama människor ofta inte heller monogama.

Ibland blir jag jobbig och noga med att skilja på seriell monogami och bara monogami. Hårklyverier, tänker man, det spelar väl ingen roll om normen är seriell monogami och inte monogami. Same-same. Fast jo, det är skillnad. Många som talar sig varmt om att monogami är ett bra sätt att ordna relationer skulle tycka det vore barbariskt att faktiskt ha monogami som norm. Monogami är nämligen egentligen att man har en partner, punkt.

Att vi som samhälle inte stödjer monogami ser vi exempelvis i att vi har liberala lagar för skilsmässa och omgifte. Du får skilja dig, och du kan gifta om dig hur många gånger du vill, dina nya äktenskap kommer vara lika giltiga. Vi hade inte haft det om vi levde i en stat som främjade monogami. Om man föreslog en sådan ändring i lagarna skulle man inte få särskilt mycket gehör, och bli kallad extremist på köpet.

Även utanför juridiken är monogami inte normen. Vi förfasas över kulturer där man förväntas vara oskuld när man inleder en relation – som också förväntas vara den enda relationen man någonsin kommer att ha. När unga människor pratar om att deras förhållande kommer att vara för evigt och gör något steg i stil med att förlova sig eller flytta ihop säger många äldre att de borde leka av sig och prova fram sig innan de stadgar sig. fast mest himlar man lite med ögonen, för man vet ju liksom att det inte kommer att hålla (och ändå kan vi inte prata om hur man gör slut!). När ens vän gör slut säger man att de kommer att hitta någon ny, och inte att man tycker synd om dem som nu  är dömda att leva ensamma resten av sitt liv.

Det som är normen är inte monogami utan något annat. Vi kallar det ofta för seriell monogami, men man hade lika gärna kunnat kalla det för seriell polyamori. Man har ju precis som inom polyamori flera partners – bara inte samtidigt. Ibland framställer man flersamhet och tvåsamhet som väsenskilda. Sidor man ska välja med en avgrund mellan sig som för de flesta är oöverstigbar. Då kan det vara till en viss tröst att vi som samhälle redan lever någonstans mellan de två synbara extremerna, och att de som kallar sig monogama sannolikt egentligen levt ickemonogamt i hela sitt liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s