Blogg

Opening up av Tristan Taormino

41pziXslnzL._SX321_BO1,204,203,200_När jag skrev kapitlet om polyamori i HBTQ+ poängterade jag att även välmenande texter om polyamori ofta utgår från mononormativa föreställningar och kan skada trots att de vill väl. Man framställer flersamhet som en särskilt avancerad form av relationer och målar upp så många utmaningar att man nästan blir avskräckt. Man är samtidigt inte i närheten av lika noga med att poängtera att det skulle låta exakt likadant om man beskrev monogama relationer på samma sätt.

Opening up av Tristan Taormino är en på många sätt hjälpsam bok, den är tydlig, vänligt skriven, strukturerad och positiv. Den är också tyvärr ett strålande exempel på hur man får flersamhet att låta onödigt svårt. 

 Är ett öppet förhållande något för dig? är rubriken för kapitel tre. Du ska inte öppna upp relationen för att du är missnöjd med din nuvarande monogama relation, säger Taormino. Det är i många situationer klokt, men också rätt fel att säga så generellt. Det illustreras rätt bra där man i resten av boken träffar många som gjort just det och är nöjda.

Taormino fortsätter – försök dig inte på ett öppet förhållande för att du tänker att det är hippt och för att alla runt dig lever så. Det är förstås också klokt, förutom att det vore på sin plats att påpeka att det gäller alla relationsformer, inte bara flersamhet. Nu låter det lite som att det är något som har med just flersamheten att göra, trots att det lätt inses att det nog är större risk att av exakt de skäl glida in i monorelation 1A.

Ni kanske undrar om det står att man ska se till att alla inblandade verkligen vill ha en öppen relation, och vara noga med att ingen ingår öppen relation av rädsla att förlora sin partner. Jajamen, det står det. Vilket återigen är klokt, förutom att det nog är ett större problem att folk ingår monogama relationer av rädsla att förlora partnern. Jag har för en (opublicerad) uppsats intervjuat över tjugo svenska monogama, och om man ska lita på det urvalet så gör monogama väldigt lite för att kolla av om deras partner verkligen vill vara monogam, och om det inte bara är läpparnas bekännelse för att upprätthålla relationen.

Det finns ett kort avsnitt i boken om att göra om en öppen relation till monogam, ett gyllene tillfälle att lyfta fram att även mnogami kräver gränser, förhandling och att alla partnerna verkligen samtycker.  Tyvärr står det inte jättemycket och jättetydligt att man ska verkligen verkligen se till att alla verkligen vill det och att ingen går över sina gränser. Det står nästintill tvärtom, att det kan vara svårt för många flersamma, men att en sådan övergång faktiskt inte betyder att man är en misslyckad polyamorös.

Det står dessutom att många som temporärt stänger till sina relationer gör det för att hantera något problem som uppstått. För monogami som lösning på relationsmissnöje tydligen är okej?

Ni kanske märker att jag blir upprörd, men som både psykolog och flersam är jag innerligt trött på att även i polypositiv litteratur hitta så många underliggande uppfattningar om att flersamhet i sig är komplicerad och potentiellt skadlig. Jag hade blivit upprörd om detta sades av en oinsatt monogamist. När det sägs av en påläst person i en bok om hur man gör flersamhet blir jag närmast uppgiven.

Kapitel tre bjuder också på en lista över frågor att ställa sig själv när man funderar om man vill försöka sig på flersamhet. Det är bra frågor om relationsfärdigheter. Taormino frågar om du kan sätta gränser och kommunicera dem. Om du kan hantera svåra känslor som svartsjuka. Om det finns potentiella partners som vill vara flersamma och har starka relationsfärigheter.

Det är två uppslag och om det är ens första intryck av vad flersamhet innebär så blir det lätt att känna att det är något som endast väldigt avancerade människor klarar av. Jag blir avskräckt av att läsa lustan, för mina sätt att hantera svåra känslor är inte alltid att vara lugn och sansad i min totala självtillräcklighet, utan ibland även att gråta och kasta mobiltelefoner i marken.

Vad ska jag göra av den reflektionen över min otillräcklighet? I bokens kontext, i en värld när monogami är normen och monogamismen delar upp relationer i goda och onda, blir det självklara svaret ”jag borde vara monogam, flersamhet är för svårt för mig”. Som om alla dessa relationsfärdigheter inte krävdes i monogama relationer. Som om monogama inte behöver kommunicera. Som om monogama inte behöver hantera svartsjuka. Utan en väldigt välavvägt introduktion tjänar en sådan lista inte så mycket annat till än att avskräcka personer från andra relationsformer än monogami, och att stärka mononormen.

Resten av boken följer samma mönster, om än inte lika koncentrerat. Det tipsas om oändliga mängder möten, diskussioner och regler man kan behöva jobba fram, planer för hur mycket tid man ska tillbringa ihop, ansvarsområden i hemmet, hur man ska förhålla sig till personer utanför relationen. Ingenting av detta är egentligen specifikt kopplat till just flersamhet, men får flersamheten att låta som knulleri för personer som älskar föreningsstadgar. Taormino påpekar förvisso ibland att kontraktskrivande och dylikt är något just hon tycker är viktigt, men bokens generella känsla är att sådant är en central del av flersamheten.

Många polyamorösa trivs med tydliga regler, triadmöten och relationskartor. För blivande sådana är boken en guldgruva. För många andra blir den snarare en avskräckande redogörelse över hur komplicerat det är att vara flersam. Även professionella kan få en missvisande bild, och avråda personer från flersamhet på grund av att personerna exempelvis inte kan lugnt besvara alla frågorna i checklistan.

Samtidigt är Opening up också en bra introduktion till olika former av flersamhet, och innehåller en hel del information som nykläckta ickemonogama kan ha stor nytta av. Det är bara viktigt att komma ihåg att krångligheten inte är direkt kopplad till relationsformen utan till att livet är krångligt. Att monogami sällan beskrivs som lika komplicerad är inte för att den inte är det, utan för att vi som samhälle tycker om att bevara illusionen om monogamins självklarhet.

2 reaktioner till “Opening up av Tristan Taormino”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s