leg psykolog & sexolog
I somras gästade jag Nyhetsmorgon och pratade om hur man kan få till sommarsexet. För så ska det ju vara på sommaren, man ska ha mer sex och så ska det gå bra, och man ska inte känna någon press. Det kan vara så att du inte blev en av dem som höll grannarna vakna veckorna som alla var tvungna att ha fönstret öppet för att inte leka växthus. Här kommer möjliga förklaringar på varför du misslyckades med det som dina grannar lyckades med. Fortsätt läsa ”Därför misslyckades du med sommarsexet”
Det har varit en lång het sommar. För vissa en njutning, en sommar när man hunnit använda hela sin sommargarderob och fått en bränna som vanligtvis kräver solsemester i Spanien. För vissa en plåga med fläktjakt och sömnlösa svettiga nätter. För vissa var sommaren extra plågsamt, för det är oftast under sommaren man inser att man behöver separera.
Hur lämnar man någon? Det finns en del bra råd kring hur man lämnar någon som gör en illa, hur man ska planera, tänka på säkerhet, vara förberedd på att våldet ökar, räkna på att man ska klara det ekonomiskt. Men hur lämnar man någon som inte gjort något fel? Hur lämnar man någon man tycker om, men inte kan vara tillsammans med? Särskilt om det inte ens finns någon ny som kanske gör det hela mer infekterat, men också mer begripligt?
Här kommer några råd som kanske kan hjälpa.
Fortsätt läsa ”Let me down gently”
Den här listan är inspirerad av alla texter någonsin om huruvida öppet förhållande är rätt för en (särskilt, bör på pekas, av Taorminos Opening up som jag nyss har läst ut). Det finns två poänger med att skriva den. Delvis vill jag såklart visa hur absurt höga krav vi ställer på flersammas relationsförmågor. Delvis vill jag visa hur sällan vi reflekterar över normen. Delvis är vissa av dessa frågor faktiskt bra att ställa sig, även om de flesta skulle ge upp på relationer helt om de trodde att man måste fundera på allt detta innan man inleder en. Fortsätt läsa ”Är monogami något för dig?”
När jag skrev kapitlet om polyamori i HBTQ+ poängterade jag att även välmenande texter om polyamori ofta utgår från mononormativa föreställningar och kan skada trots att de vill väl. Man framställer flersamhet som en särskilt avancerad form av relationer och målar upp så många utmaningar att man nästan blir avskräckt. Man är samtidigt inte i närheten av lika noga med att poängtera att det skulle låta exakt likadant om man beskrev monogama relationer på samma sätt.
Opening up av Tristan Taormino är en på många sätt hjälpsam bok, den är tydlig, vänligt skriven, strukturerad och positiv. Den är också tyvärr ett strålande exempel på hur man får flersamhet att låta onödigt svårt. Fortsätt läsa ”Opening up av Tristan Taormino”
Ibland blir jag jobbig och noga med att skilja på seriell monogami och bara monogami. Hårklyverier, tänker man, det spelar väl ingen roll om normen är seriell monogami och inte monogami. Same-same. Fast jo, det är skillnad. Många som talar sig varmt om att monogami är ett bra sätt att ordna relationer skulle tycka det vore barbariskt att faktiskt ha monogami som norm. Monogami är nämligen egentligen att man har en partner, punkt. Fortsätt läsa ”Inte ens monogama är monogama”
Ni kanske undrar varför jag lägger upp semesterbilder från Volgograd. Det här är från stadens traktorfabrik. Det är naturligtvis en stridsvagn på en piedestal framför farbriksportarna. Som sig bör. Fortsätt läsa ”En kort berättelse om traktorer på vårdcentralen”
I min bokhylla står det några exemplar av Med gröna ögon, en samling dikter av Marina Tsvetajeva (i urval och övrsättning av Annika Bäckström). De var fler förut. Jag upptäckte samlingen för kanske fem år sedan, och fastnade för tolkningen av Slutsång, ett poem om ett par som gör slut en kväll i Prag. Jag beställde omedelbart hem en bunt. Jag bestämde mig nämligen för att ge boken som minne till mina partners vid framtida uppbrott, och om en diktsamling blir slutsåld kan det vara svårt att få tag i en när man väl behöver den. Så jag byggde ett lager.
Den verkar mycket riktigt vara slutsåld nu. Jag har en buffert, men jag kommer säkert behöva fler så småningom. Fortsätt läsa ”Den realistiska romantikerns guide till förgängligheten”
Jag planerar min kurs i att leva mer mansfritt, och går därför mycket tillbaka till gamla tankar jag tänkt och saker jag skrivit som kommer att vara bra att ta upp under sagda kurs. Idag kom jag att tänka på det vanliga påståendet om att kvinnor lätt blir kära i början av en relation, medan män är mindre engagerade och kanske mest intresserade av att ligga några gånger Det har förklarats på många sätt, från att det är rena fördomar till att det hur våra reproduktiva celler funkar. Jag tänker att en möjlig förklaring är att om man beter sig som om man kände något så är det lätt hänt att man börjar känna det.
Jag har tänkt och skrivit om ickemonogami i säkert två decennier. Under den tiden har jag flitigt använt ordet monogaminorm eller mononorm när jag beskrev majoritetssamhällets inställning till monogami. Det stämmer verkligen att monogami är norm, man förutsätts vara monogam, lagstiftningen är utformad efter det, icke-monogami väcker förvåning och förvirring i sociala sammanhang, och mpnga saknar ett språk för att beskriva relationer som inte är monogama. (Det är på sin plats att påpeka att det som är normen egentligen är seriell monogami, men vad det innebär tar jag hellre upp i ett annat inlägg)
Shu Katt – en låt som skulle vara konstig om vi inte hade monogamismen
På 1990-talet kom man på ett sätt att dela upp människor i fyra kategorier. 20 år senare använder människor över hela världen fortfarande sig av de fyra kategorierna och känner igen sig själva och sina bekanta i dem. Jag måste erkänna att jag inte är så insatt i originalkällorna, men jag är rätt säker att jag är en Samantha.
Tanja Suhinina 