Författare: tanjasuhinina

Läst klart De välvilliga. Väldigt snubbig bok. Jag gillar ju verkligen snubbig när det är våld, jag gillar verkligen inte snubbig när det är sex. Så mycket anus, så inte intresserad. Också för all del, om man ska prata avföring så mycket så borde man ju vara mer målande?

Fantastiska skildringar av Krim och Kaukasien! Läste och göttade mig i att alla snubbar jag känner som pratat om boken har ingen relation till orterna, orden och maten. Det var ju också givande att ha vart i Volgograd nyligen. Gottade mig en del i att snubbkompisar som läst den måste tyckt allt detta ät obegripligt och exotiskt och inte som typ Södertälje. Men ja, blev omedelbart sugen på att resa i Krim/Kaukasien och styr ju upp det nu. Hade inte reflekterat över att kinzjal är nån form av dialekt. Blev störd när de sa att det fanns en izba i en stanitsa, men byn slutade med -o och vad ju vid Stalingrad så det var väl ingen stanitsa utan en selo, och Littell fuckade upp med lokalprägel. Men ja, otroligt resesug efter första halvan, hjältestaden Sevastopol här kommer jag.

Jag ska ju tänka på arbete nu. Har tänkt på hur sexskildringar i litteratur används inte för att skildra sex utan skildra hur personen är, skildras arbete på det sättet? Det är ju väldigt mycket arbete i den här romanen överlag (min bästa genre: skönlitteratur om dålig arbetsmiljö). Är det så arbete används i skönlitteratur överlag, eller är arbete vad man är i sig, som i ”vem är du”=vad är ditt yrke? Också såklart hela grejen med att han ska få fångar att arbeta och hela systemet är riggat för att det ska gå dåligt, ca som personalpolitiken inom vården eller f ö branscher där arbetskraft är annu mer slit och släng. Utom såklart att ingen personal är slit och släng, alla ska läras upp, ännu mer i dagens samhälle där allt är så avancerat, men i vården t ex är det ju så uppenbart att det inte är slit och släng men ändå så envisas folk.

Jag är otroligt provocerad över att JBP inte uttalat sig om boken, för den känns som nåt som han skulle kunna kalla för EN AV SIN TIDS STÖRSTA ROMANER OM ATT VARA MÄNNISKA I TOTALITÄR STAT. Hittade dock detta.

Höll SalStal hot/potential.

Män pratar kärnvapen och politik, kvinnor pratar hot i heterosex. Det är lite som det Neil Gaiman sa om att barn lever med monster under sängen, att kvinnor lever i en konstant hotfull värld, vilket kanske leder till att man inte är lika rädd när det väl blir mer aktivt farligt? Fascinerande när en man (?) började prata om att man inte ska förklara nej, kvinnorna (jag) sa att närå nej räcker inte man kan behöva säga ”nej, jag har pojkvän” och mannen började prata om att det är skillnad på upplevd fara och faktisk fara SOM OM VI INTE HADE PRATAT METOO I EN HALVTIMME INNAN. Man måste ju jobba hårt på att inte se att den typen av utsatthet inte är teoretisk utan upplevd för många.

Vi kom inte in så mycket på traumatic growth, intressant tanke dock, och sambandet att lagom traumaskada innebär maximal utveckling, sen planar vinsten ut.

Att vara skyddad av nån annans våldspotential, H berättade om att hon kunde härja som ung tjej pga hade en skräckinjagande bror, sedan att unga nu inte är rädda för polisen och terroriserar och stjäl och man nu känner sig otrygg utan statens våldsmonopol i ryggen.

Religion blev det mycket snack om. Tänker på JBP:s grej med att religionen ramade in att man måste offra för att få. Religionen abstraherar hot/potential så att man kan förhålla sig till att man inte får belöning eller bestraffning varje gång man trycker på knappen. Jag är fortfarande shook över hur gud GOTTAR sig i dissigheter i Jeremia.

Det påtagliga fysiska i hot som känns, typ att sommaren var så varm och man såg konsekvenserna. Greta Thunberg kanske inte hade lyckats utan den varma sommaren?

Glasnost är Sovjets #metoo